ETT liv..
Imorgon är sista dagen för ansökan till de flesta utbildningar till hösten... Å jag har hittat en!! En journalistutbildning på universitet!! YES!!
Sannolikheten att jag ska komma in är väldigt liten.. det är väldigt hårt tryck på det programmet - det vet jag!! Men jag SKA söka den!
Den är på tre år.. så OM jag kommer in så blir det ett helvete rent ekonomiskt... faaaan!! Varför är det alltid så att det är pengar som styr allt??! Hela livet går ut på "Hur ska man få tag på pengar så att man kan göra allt man vill här i livet"... grrr!! Ogilla som fan!!
Jag vet även att min man... jaa, han gillar det INTE! Men han försökte verka lika entusiastisk som mig.. fast han är tyvärr en USEL skådespelare.. Så jag kom snabbt ner på jorden igen
Jag va sprudlande glad när jag kom hem från jobbet (SKITjobbet!!) å nu har jag gråten i halsen hela tiden.. BLÄÄÄÄÄ!! Varför kan man inte bara få göra det man vill??! Utan att en massa andra ska ha åsikter?!
Men det är väl JAG som måste lära mig att stänga av sånt där!
Nu är det ju så att jag inte är ensam... hade jag varit ensam hade jag inte tvekat EN sekund!! Nu har man familj och hus.. Nu menar jag inte att jag VILL vara ensam - men varför kan inte alla förstå det som jag förstår:
Man har bara ETT liv!! JAG har bara ETT liv!!!
Jag har nästan 30 år kvar i arbetslivet - vad är tre år då? Å då får jag göra det jag vill resten av arbetslivet!
Betyder inte själslig arbetsglädje nånting? Jag blir ju en lyckligare människa - betyder inte det nåt?!
Jag vill så gärna fråga min man det.. men jag vet vad svaret blir: "Jo, men GÖR det - men räkna med ett helvete ekonomiskt"
Istället för att svara: "Älskling - fan va rätt du gör! Vi fixar det ekonomiska - tillsammans..."
Jag FATTAR att det blir tufft ekonomiskt... fast det skulle ju funka.. Om man bara är inställd på det!
Jag skulle göra det för hans skull..
Jag kan inte skruva tillbaka tiden.. Ska jag straffas för att jag inte tog rätt beslut för 17 år sen?!
Är det så livet är..? Vad är det som är viktigt?
Det enda jag vill är att känna "YES" när jag ska iväg på jobbet.. istället för "BIG NO-NO"..
Just nu vill jag skrika ut världens längsta svordomsramsa... men jag spar det.. Det kommer väl värre stunder...
Mitt liv... mitt ENDA liv..
Sannolikheten att jag ska komma in är väldigt liten.. det är väldigt hårt tryck på det programmet - det vet jag!! Men jag SKA söka den!
Den är på tre år.. så OM jag kommer in så blir det ett helvete rent ekonomiskt... faaaan!! Varför är det alltid så att det är pengar som styr allt??! Hela livet går ut på "Hur ska man få tag på pengar så att man kan göra allt man vill här i livet"... grrr!! Ogilla som fan!!
Jag vet även att min man... jaa, han gillar det INTE! Men han försökte verka lika entusiastisk som mig.. fast han är tyvärr en USEL skådespelare.. Så jag kom snabbt ner på jorden igen
Jag va sprudlande glad när jag kom hem från jobbet (SKITjobbet!!) å nu har jag gråten i halsen hela tiden.. BLÄÄÄÄÄ!! Varför kan man inte bara få göra det man vill??! Utan att en massa andra ska ha åsikter?!
Men det är väl JAG som måste lära mig att stänga av sånt där!
Nu är det ju så att jag inte är ensam... hade jag varit ensam hade jag inte tvekat EN sekund!! Nu har man familj och hus.. Nu menar jag inte att jag VILL vara ensam - men varför kan inte alla förstå det som jag förstår:
Man har bara ETT liv!! JAG har bara ETT liv!!!
Jag har nästan 30 år kvar i arbetslivet - vad är tre år då? Å då får jag göra det jag vill resten av arbetslivet!
Betyder inte själslig arbetsglädje nånting? Jag blir ju en lyckligare människa - betyder inte det nåt?!
Jag vill så gärna fråga min man det.. men jag vet vad svaret blir: "Jo, men GÖR det - men räkna med ett helvete ekonomiskt"
Istället för att svara: "Älskling - fan va rätt du gör! Vi fixar det ekonomiska - tillsammans..."
Jag FATTAR att det blir tufft ekonomiskt... fast det skulle ju funka.. Om man bara är inställd på det!
Jag skulle göra det för hans skull..
Jag kan inte skruva tillbaka tiden.. Ska jag straffas för att jag inte tog rätt beslut för 17 år sen?!
Är det så livet är..? Vad är det som är viktigt?
Det enda jag vill är att känna "YES" när jag ska iväg på jobbet.. istället för "BIG NO-NO"..
Just nu vill jag skrika ut världens längsta svordomsramsa... men jag spar det.. Det kommer väl värre stunder...
Mitt liv... mitt ENDA liv..
Kommentarer
Trackback
