En sorgens resa...
Det kommer bli tufft.. Vem ska ta hand om mig i Göteborg?! Vem ska få mig att skratta som bara du kunde?!? Vem ska himla med ögonen när jag på norrländskt vis är lite långsam i storstans puls?! Faaaan, va jag saknar dig!! <3
En begravning är aldrig rolig... aldrig.. Men den kan vara vacker! Och det vet jag att denna kommer bli!
En sån generös, godhjärtad människa som lämnat jordelivet alldeles för tidigt, är VÄRD en vacker begravning!
En sorgens resa påbörjas imorgonbitti och avslutas på fredagkväll! Men många glada, roliga minnen kommer att dyka upp under dessa dygn... Hysteriska skrattutbrott åt spårvagnar, övergångsställen, Gamla Ullevi, Nya Gamla Ullevi, Scandinavium... Din stammispizzeria där vi alltid åt.. Åhh, det finns så många sjukt roliga minnen!
Vila i frid, min vän... platsen i mitt hjärta kommer du alltid ha..
FTW!?
Skrivet 2011-05-11, kl 18.15
Men jag trodde det hette WTF!? Det trodde jag tills jag förstod att det var två olika förkortningar:
FTW: Fuck The World!
WTF: What The Fuck!
Hur som helst är det två mycket bra förkortningar!
Jag orkar ingenting… jag orkar inte kriga..
Jag vill bara ligga hemma i sängen eller på soffan.. Tänka på allt annat än allt jävla strul med läkarintyg, försäkringskassa, kollegor… osv osv..
Jag orkar inte skratta… 75% av mina skratt under en hel dag är ansträngda och oäkta.. Jag känner ingen glädje, vare sig med andra eller mig själv..
Jag vill bara sätta mig vid dukat bord. Men jag som älskar att grilla.. laga mat i timmar.. men ALLT känns jobbigt..
Jag orkar inte lyssna på andra människors problem! Jag känner mig som världens sämsta mamma/fru/vän/kollega. Lite smått värdelös faktiskt.. en jävligt jobbig känsla!
Behöver jag hjälp? JA!!
Men jag orkar inte be om det.. jag orkar inte… jag vet inte vart jag ska börja!
Nästa vecka är det begravning av min fina, fina vän. Det kommer att bli JÄVLIGT!! Men ändå känns det som en befrielse! Jag får åka iväg från skitjobbet, fokusera på annat än arbets- och vardagsliv. Fokusera på att sörja min vän, fokusera på att anhörigas sorg… - ett långsamt farväl, i ett slutet, koncentrerat sällskap.
The World Sucks! (TWS) En ny förkortning är född…
Jag sitter just nu och lyssnar på en föreläsning. För ett år sen hade jag tyckt det va jättekul!
Träffa människor, dela erfarenheter och bolla idéer.
NU sitter jag och bloggar om min uppfuckade utbrändhet. Lyssnar på den duktiga föreläsaren med 8% av min hörsel…
Han pratar om ”smärta” hos kunden… Bullshit!! Jag vill prata om MIN smärta.. om medmänniskors smärta! En ÄRLIG smärta… ingen plastig ”jag behöver inredningstips”-smärta..
FTPUW: Fuck The Plastic Unreal World
Så förbannat trött..
Jag mailade läkaren, plus till hela företagshälsovården om min situation... Men ingenting händer! FY FAAN!
Man känner sig som råttskit.. Det här är mer kränkande och knäckande än själva utbrändheten!!
Nästa gång jag träffar min chef kommer jag att bryta ihop... nästa gång jag kommer in på företagshälsovården kommer jag att vika mig som en fällkniv! Jag är så nära bristningsgränsen nu så jag måste omge mig av glada varelser hela tiden! Imorse fick jag en attack när jag var på toaletten.. men jag kunde bita ihop, torka tårarna och åka till jobbet!
Nu är det lugnt på jobbet, imorron oxå... Nästan alla är på konferens så det är lugnt å skönt! Inga överhurtiga utrop som får mig att vilja kräkas..
Men snart är storbrytet här.. jag känner det i kroppen. Jag kommer att bryta ihop igen.. å jag känner det i hela kroppen!!
