Under isen...

I måndags började islossningen.. och jag känner hur upptiningen kommer gå sakta... Jag har liksom precis fått upp huvudet ovanför ytan och sakta kommer kroppen att söka sig uppåt.. tung, kall och dyngsur... Men den värms nog upp tids nog.

Får några små blackouts fortfarande... jag tänker att jag ska göra en sak.. men får bli påmind några minuter efteråt, då jag helt tappat tråden..

När jag är stressad känns det som att världen börjar gå i sloooooooow motion... När jag hör ord och uttryck som: "brinner", "tajt med tiden", "snabba beslut" och "dead-line".. då händer det något i min kropp.. det känns som hjärtat nästan slutar slå, men i verkligheten går kroppen upp i puls.. Känns lixom nästan utomkroppsligt på nåt vis!

Å nu idag fick jag reda på att jag inte kan få läkarintyg skrivna bakåt i tiden... Fast både läkare och kurator varit inkopplade!!
Detta jävulska osmidiga sjukkassesystemet vi har nu för tiden!! Fy fan säger jag... Det sista jag vill hålla på med å tjafsa om NU, när jag bara vill foka på min återkomst.. min islossning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0