Nu är det dags
Idag ska jag och min chef träffa kuratorn... Det känns.. både och...
Dom dåliga tankarna tänker: Faaan, nu kommer jag få höra av chefen va besviken han är.. han kommer fråga varför ställde jag till det så här?!?! Å vad är det här?! Nån slags familjeterapi? Eller ÄNNU värre: En äktenskapsrådgivning...?!
Dom bra tankarna: Nu får min chef höra av ett "proffs" vad som händer i en människa som utsätts för stress en längre period. Hur viktigt det är att ta det varsamt när man sen går tillbaka till arbetet.. Det här kommer att stärka vår arbetsrelation till varandra...
Jag önskar mig lugn och ro... bara lite lugn och ro..
fortsättning...
Nu är det gjort! Nu har vi lugnt och sakligt gått igenom min situation! Min kurator ska ha guldstjärna.. hon tog min chef på helt rätt sätt - Det kändes lugnt och tryggt!
Mina bra tankar gick i uppfyllelse: Det här stärkte min och chefens relation! Han tittade på mig med samma blick som en pappa tittar på sin dotter... Han uttryckte sig som så: Jag vill ha tillbaka den gamla du!
Det känns så otroligt skönt!! På måndag börjar jag jobba 50% å det känns bara såååå bra! Iiiihhh! Solen skiner och jag känner livet i mig... Gråklumpen i halsen har försvunnit!
Om detta är en bestående känsla återstår att se.. men huvudsaken är att det känns bra NU... Njut av livet just nu - i nuet!
Snälla.. säg att allt kommer bli bra... säg att detta var början till nånting nytt och bra..
